Nu funkar smärtlindring hyggligt väl och slemhinnorna verkar vara på väg att läkas någorlunda. För första gången på ungefär tio dagar så kan lillasyster svälja utan allt för stort besvär. Under en tid har det gjort så ont att svälja att hon har undvikit att göra det även när hon sovit. Febernedsättande medel ger faktiskt hygglig effekt nu, i alla fall en tre, fyra timmar. Sömnen har varit god under natten och tidvis under morgonen. Vi har kommit tillbaka ner till onkolog-avdelningen från intensivvården, så nu återvänder livet till det någorlunda normala. Fortfarande är lillasyster mycket trött och behöver mycket sömn. Infektioner finns kvar i kroppen och hennes egna immunsystem har inte riktigt kommit igång ännu. Inte tarmarna heller, det står mest still där.
Det börjar bli dags att fundera på om och hur storebror ska kunna träffa lillasyster och mamma igen. Det var några dagar sedan sist, och då bara helt kort. Det är inte alls bra att familjen är delad på det här viset. Även om det är roligt för storebror att vara med farbror är det nog inte så roligt att ha mamma, pappa och lillasyster på annat håll så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar