Hår är faktiskt väldigt praktiskt. Det gör att man både håller värmen och förhindrar överhettning av huvudet. När man saknar hår blir det genast mer komplicerat. Bara att sticka nosen utanför dörren brukar bli lite dragigt. Idag var det väldigt blåsigt, så det blev genast kallt om huvudet innan hatten hade hunnit komma på. Samtidigt var det soligt, så det blev för mycket värme samtidigt. Får man cellgifter i sig ska man inte utsätta huden för direkt solljus, så det finns många skäl att hålla i hatten.
Den enda hatt som lillasyster hade fått med sig till sjukhuset sitter lite löst. Den har breda brätten, som ger bra solskydd men också är bra vindfång. Vi behövde alltså inventera förrådet av huvudbonader hemma. Vi hittade faktiskt en sju, åtta stycken olika huvudbonader som kunde tänkas passa, vintermössorna oräknade. Alla dessa tog vi med till sjukhuset och provade på lillasyster. Hennes kommentar till huvudbonaderna var "inge bra". Var det verkligen ingen alls som var bra då? Huvudskakning och ett finger som pekade på den lilla högen, "inge bra" igen följt av en kommentar om att ta bort dem från sängen.
När vi sedan kom ut så togs en liten regnhatt ändå till nåder. Den är faktiskt en av de vackrare hattarna, och egentligen den enda som riktigt skyddar mot de kalla vindar som var idag. Dessutom, i Borås måste man alltid vara beredd på regn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar