Lillasyster ska absolut undvika att få vattkoppor under behandlingstiden. Hittills har hon varit varit bra på att undvika det, men för några dagar sedan var det nära ögat.
I lördags var det fixardag på lillasysters skola, så själv var jag där och fixade, medan lillasyster, storebror och mamma roade sig med annat. Några gjorde som vi, alltså att bara en förälder var med och fixade. Andra hade med sig hela familjen, med barnen lekande ute i trädgården istället. Vi hade fått städning av kontoret på vår lott. Inte allt för blodigt, mest dammande och våttorkande blandat med att flytta runt saker så att det gick att damma och våttorka de ytor man annars inte kommer åt till vardags. I kontorsrummet finns en kakelugn. Efter en kort tvekan med trasan i högsta hugg bestämde jag mig för att den också skulle våttorkas, för den såg något solkig ut. Möjligen var det ett bra beslut, men det tog bra med tid att torka den. Trasan blev jättesmutsig efter bara ett drag över ytan. Det finns inte en möjlighet att den kakelugnen hade träffat på en trasa de senaste åren. Den har dessutom liksom en fris och ett par andra fördjupningar som samlar damm ännu bättre än den annars ganska släta ytan. Kakelugnen, som ju borde kunnat torkas av på ett par minuter, tog mer än en kvart att få någorlunda fason på. Nå, det var ändå lindrigt jämfört med städningen av hallen. Det var som att avlägsna en sandlåda ut barnens fack och skohyllor. Några gjorde ett rejält dagsverke (satte igång ett par timmar innan oss andra) med att sätta upp staket och bygga väggar som vindskydd till det tak som finns som skydd över vagnar och annat.
Vid middagstid dags för lite korv med bröd och en kopp kaffe med dammsugare. Alla barn som var med roade sig kungligt. Det var extra roligt med några större syskon på plats. Några var lite förkylda, precis som det brukar vara den här årstiden. Men ännu hade i alla fall ingen fått vattkoppor, trots att det går på annat håll i sta'n.
Da'n efter denna trevliga tillställning fick vi telefonsamtal från mamman till en av lillasysters skolkamrater. Det visade sig att deras lilla flicka hade blivit prickig med början på lördag kväll. Dessutom kliade prickarna. Nu på söndagen hade hon hunnit bli jätteprickig och en del av prickarna hade vätska i sig. Med anledning av att vattkoppor går i sta'n, och att prickarnas spridningsmönster verkade ganska typiskt för vattkoppor, så antog vi att det var just vattkoppor. Så vi började räkna dagar som lillasyster och deras flicka hade varit på skolan samtidigt i kombination med hur lång tid innan prickigheten man kan överföra smitta. Vi kom fram till att det var risk att lillasyster blivit smittad under torsdagen. På söndagen var tiden alltså på väg att rinna ut, räknat på de 72 timmar inom vilka man vill kunna sätta in motåtgärder för en infektionskänslig lillasyster. Vi ringde till sjukhuset för att få besked om vad vi skulle göra, samtidigt som vi förberedde oss för att åka in. Det visade sig att lillasyster skulle ha antiviral medicin (alltså medicin mot virus), som i princip har som effekt att dämpa virustillväxten och lindra sjukdomsförloppet. Recept fick vi omedelbart, men något apotek med medicinen inne stod inte att uppbringa i hela Alingsås, även om vi fick hjälp av det enda öppna apoteket (tack ICA för utbyggnaden av Cura-apotek med generösa öppettider) att försöka ringa och kolla det närmsta stora i Göteborg. Inget svar (förvånad farmaceut: "de kopplar bara ner mig"). Det blev till att åka till Borås för att hämta lite på avdelningen istället.
Innan jag hann komma iväg till Borås kom det ett nytt samtal från mamman till den stackars vattkoppedrabbade. Det visade sig att de allra flesta prickarna hade förvunnit på kort tid. Så brukar inte vattkoppor uppföra sig. De brukar ta rätt god tid på sig att försvinna. Även de med vätska i hade gått tillbaka. Mamman hade naturligtvis ringt sjukvårdsupplysningen för att höra sig för om denna nya oväntade utveckling. Där fick hon beskedet att det knappast kunde vara vattkoppor. Kanske kunde det vara någon form av allergisk reaktion, men flickan hade aldrig uppvisat någon form av allergi någon gång tidigare. Som väl var hade mamman i alla fall fotograferat prickarna medan de var många, så det fanns i alla fall bevis på att tösen hade varit rejält prickig. Vi fick ringa sjukhuset igen och tala om att vattkopporna nog inte var vattkoppor, bara några andra kliande prickar som spridit sig över kroppen och sedan gått tillbaka. Efter lite tvekan fick vi instruktioner om att lillasyster skulle ta sin medicin i alla fall (så den fick vi åka till Borås för att hämta) och den före detta vattkopps-tjejen skulle visa upp sig på en vårdcentral under måndagen så att en läkare kunde konstatera att det inte var vattkoppor. Mamman lät tveksam när jag vidarebefordrade medelandet (inte undra på, ibland är det verkligen svårt att klämma in även ett barn i behov av vård i en vårdcentral, så barn utan direkt behov av vård borde ju vara fasligt svåra att trycka in), men jag förklarade att det bara var att hänvisa till att lillasyster var under behandling för leukemi och att man på sjukhuset i Borås önskade besked i saken. För övrigt var det ju en god förevändning att snabbt få komma in för att ta reda på vad för typ av prickar det kunde vara.
På måndagen fick vi nytt samtal från mamman till den prickiga tösen. De hade blivit behandlade som vattkoppspatienter på vårdcentralen, d. v. s. blivit anvisade ett särskilt rum att vänta i för att inte riskera att smitta ner andra vårdsökande. Men läkaren kunde i alla fall ge besked om att det inte var vattkoppor. Det mest troliga var tydligen att det var nässelutslag. Det var fullt möjligt att det var en engångsföreteelse, men det kan också hända att hon kommer att råka på liknande, men förmodligen lindrigare, reaktion någon gång i framtiden.
Det är ju trevligt att konstatera att informationen har nått ut till lillasysters skolkamraters föräldrar att de ska kontakta oss när de misstänker att barnen eller någon i deras närhet har fått vattkoppor. Just dessa föräldrar var faktiskt de enda som inte var med på informationskvällen (de var bortresta) innan lillasyster började vistas inomhus i skolan. Informationen hade ändå nått fram tillräckligt väl för att de skulle kontakta oss. Hoppas ändå vi slipper fler nära-vattkopps-upplevelser.
