Vår lillasyster är tillbaka!

Efter snart tre veckor av tystnad då det har varit för smärtsamt och besvärligt att prata, så har lillasyster blivit nästan normalt pratglad igen. Hon ler, är kramig och pussas. Under en tid har vi ovanligt nog kunnat sjunga för henne utan att hon protesterat, men nu hyssjar hon åt oss när vi sjunger, precis som hon brukar göra. Av någon anledning har hon aldrig velat att vi sjunger för henne. I det är hon och storebror varandras motsatser. Vi har en teori om att lillasyster faktiskt skulle kunna vara musikalisk och därför inte accepterar våra falska toner. Det slank ner en liten slurk kaffe med mjölk också i morse. Det är mer och mer som funkar. Hoppas bara att hon klarar sig från starka bieffekter och tunga infektioner den närmaste tiden.