Sår på läppen

De senaste dagarna har lillasyster haft ett envist sår på läppen. Det började som en blåsa förra veckan. För ett par dagar sedan blev det ett sår som vid ett par tillfällen har kommit att blöda rätt mycket. Det är opraktiskt. Till sin besvikelse har lillasyster fått stanna hemma från förskolan under måndagen och tisdagen på grund av det här såret. Vi har sett liknande blåsor tidigare, men då mest i samband med att hon har fått metotrexat. Blåsan dök upp oberoende av metotrexat den här gången. Kanske är det en fördröjd effekt av att purinetol-kuren återupptogs efter en veckas uppehåll för en förkylning som lillasyster hade. Dessutom hade hon under en kort tid högre veckodos än hon haft tidigare.

Idag bytte vi plåster och tejp som håller sond-slangen på plats vid kinden. Hon talade själv om var vi skulle sitta för att göra det och förberedde sig riktigt väl. Men ändå, när det var dags så ville hon ändå inte riktigt. Det är som hon har sagt någon gång tidigare, man gråter när man byter tejp. Det är inte roligt alls. Lillasyster håller numera själv slangen på plats med fingret medan mamma tar bort den gamla tejpen och plåstret. Oftast sitter lillasyster då i pappas knä. Man får göra rent där det gamla plåstret har suttit, allt medan lillasyster håller fast slangen vid näsborren. Sedan kommer det nya plåstret på plats. Det måste värmas lite grann med fingrarna, så att det fäster ordentligt mot kinden. Till sist tejpar man fast slangen vid plåstret med jätteklistrig textiltejp. Det är viktigt att slangen ligger rätt, så att den går strax nedanför örat. Annars bllir det väldigt obekvämt att sova på den sidan. När slangen väl sitter fast så tar lillasyster den runt nacken och stoppar in innanför tröjan framme vid bröstet. Eftersom hon har ett nät runt bålen som håller den andra slangen (CVK) på plats på magen, så kan hon stoppa in sond-slangen innanför överkanten på nätet. När allt är klart så är det dags för lillasyster att be om godis eller en chokladbit. Vi har försökt höra oss för hur länge hon tänker ha slangen, men får inget riktigt svar. När vi säger att hon inte behöver ta mediciner mer till hösten så verkar hon inte tro oss. Hon minns ju inget annat än ett liv med mediciner.

Det kanske är dags att starta slang-i-nosen-klubben. Vi vet en till som nog vill vara med. Mer om det en annan gång.