Lillasyster och storebror är ganska förtjusta i bananer. En och annan slinker ner till vardags. Har det blivit bananer liggande lite för länge hemma brukar vi äta dem friterade. Särskilt storebror är förtjust i dem då för de smakar jättesött. Lillasyster tycker om bananer i pyjamas, inte så mycket för för att hon tittar på dem särskilt myclet, utan mer för att de är roliga att sjunga och prata om. Men den banan de tycker bäst om är nog Sean Banan.
Ikväll fick de vara uppe sent för vi tittade för en gångs skull på melodifestivalen. Lillasyster opponerade sig starkt för hon ville hellre se filmer med Nicke Nyfiken. Fast största orsaken till att vi tittade var faktiskt just för att lillasyster skulle se scenframträdandena med dans och sång. Hon är den i familjen som är mest intresserad av det. Det var inte förrän jag kom på att det nog skulle vara en Banan med i tävlingen som hon slutade argumentera för Nicke Nyfiken. Även storebror lystrade när det blev tal om Sean Banan. För övrigt har ingen av oss har varit tillräckligt intresserad av melodifestivalen för att följa den mer än vad som framgår av toppnyheter dagen efter deltävlingarna.
Som väntat var lillasyster rätt så intresserad av framträdandena i några av numren, men den stora reaktionen kom när den store Bananen kom upp på scen. Då dök plötsligt storebror upp från det spel han och farbror var sysselsatta med. Storebror hade lärt sig några av tillfällena för justeringar i klädedräkten och refererade några sekunder i förväg. Det är mycket man lär sig i skolan. I hemmet har han inte följt det och han har inte varit mycket med kompisar annat än på skolan på sistone. Både lillasyster och storebror började sjunga "Copacabanana". Det fascinerande är att Sean Banans show fångar deras intresse på ett liknande sätt som en mycket stor brasiliansk artist gör, nämligen Xuxa. Men de av hennes shower som storebror och lillasyster har sett är med barn som medverkande, till skillnad från Sean Banans framträdande. Det är något med lekfullheten som verkar vara gemensamt. Annars är det mycket som skiljer. Sean Banan framstår som en socker-raket i jämförelse, alltså ungefär som ett ostoppbart övertrött barn som fått i sig för mycket socker lagom till läggdags.
Till slut kom två övertrötta barn i säng. Som väl var var de inga socker-raketer, så kom de snabbt till ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar