Påsklunch

Under den tid lillasyster har behandlats vid sjukhuset i Borås har det saknats naturliga tillfällen att umgås med andra familjer i liknande situation. Ibland har det varit arrangemang, t. ex. barnteater, superhjältar på besök eller något arrangemang ordnat av Min Stora Dag. Barncancerföreningen i västra Sverige har också sponsrat några aktiviteter under året som vi har deltagit i; besök på djurparken, att åka minitåg eller åka häst och vagn när det är Ljus i Alingsås. Detta är gott och väl, välbehövligt och uppskattat, men samtidigt har vi faktiskt saknat ett socialt sammanhang liknande det som finns på barncancercentrum på barnsjukhuset i Göteborg, med återkommande träffar som Barncancerföreningen ordnar på onsdagskvällarna på avdelningen. Som jag tidigare nämnt så har vi saknat naturliga kontaktytor för att höra oss för hur det har gått för folk eller fortsätta hålla kontakten även efter det att man inte längre vistas så mycket på avdelningen.

Nu har det börjat röra på sig en del även för oss i Borås, mycket tack vare ett initiativ från en mamma till ett barn som behandlats en tid på sjukhuset där. Hon har startat flera grupper på Facebook, varav en är till för just barncancer som behandlas i Borås. På kort tid har den bidragit till att bygga upp ett litet men värdefullt kontaktnät framför allt föräldrar emellan. Idag ordnade dessutom lekterapin på sjukhuset i Borås en påsklunch som var sponsrad av Barncancerföreningen. Det blev ett värdefullt tillfälle för barn, föräldrar och personal att träffas utan att behandlingen var i centrum just den stunden. För en liten patient så verkade påsklunchen i allra högsta grad vara i centrum även om det råkade vara mitt i behandlingen, för det barnet var uppenbart påverkat av kortison. Trots en kraftfull dos intravenös cytostatika som var på väg in i blodomloppet (medför ofta trötthet, olustkänsla och illamående), så slank det ner många köttbullar och korvar för att försöka stilla hungern som orsakades av kortisonet.

Påsklunchen blev också ett tillfälle att kolla om det var fler som var intresserade av någon form av träffar med föräldrar och barn eller bara föräldrar, så att man på ett liknande sätt som i Göteborg vet att det finns en plats med regelbundet återkommande tillfällen till träffar då man har möjlighet att träffa andra i liknande situation. Vi får väl se vad det kan bli av det.

Både storebror och lillasyster uppskattade påsklunchen. Storebror hittade en jämnårig att umgås med och lillasyster trivs som vanligt jättebra med lekterapeuterna. Det visade sig dessutom att en av dem har barn i nästan samma ålder som lillasyster och storebror och dessutom med samma namn. Senare på eftermiddagen när vi kommit tillbaka till Alingsås och storebror var på simskolan så nämnde mamma detta sammanträffande för en mormor till ett annat barn på simskolan. Det tyckte hon lät väldigt bekant, för det visade sig vara släktingar till henne!

Påsklunchen besöktes också av en påskhare och en påskkärring med kvast och leksakskatt. Påskharen hade med sig påskägg. Ett barn tappade sitt ägg i golvet och det sprack. Det var gjort av transparent plast så det blev massor av äggskalsbitar över golvet och godis överallt. Som tur var hade allt godis plast eller papper runt sig, så det gick ganska smidigt att plocka upp det. Tänk att även påskägg går sönder numera, precis som riktiga ägg. Modellen av papp klarar sig nog bättre, men med sådana hade det väl blivit en mängd lösgodis utspridd istället, eftersom det nog är mest sådan man har i dem. Även lillasyster tappade sitt ägg i golvet när hon kom hem och bara måste hålla det ett tag (fast hon inte fick äta mer av det just då för det skulle sparas till påsk), men det blev bara en lagom stor spricka i det för att man ska kunna skilja hennes ägg från storebrors.

Lillasyster och storebror har nu ett rejält godisförråd. Förutom påskäggen hade de redan varsin ganska stor godispåse som de inte hunnit börja på. Det är en god vän till familjen som gav dem det godiset för några dagar sedan. Sent frampå eftermiddagen hade det dessutom kommit hälsningar och små påskkycklingar från farmor och farfar i brevlådan till två glada barns förtjusning. Påskkycklingarna hade sällskap av varsin påse med godis som lillasyster och storebror bara måste smaka lite av med en gång, fast de redan hade ätit lite grann av sina påskägg tidigare under dagen och dessutom ätit kladdkaka med grädde och glass efter påskluchen. Lillasyster är en mästare i att övertyga motspänstiga föräldrar om nödvändigheten att smaka nytt godis som dyker upp, trots att föräldrarna tycker att det börjar bli farligt nära risk för att barnen blir sockerraketer lagom till läggdags. Storebror, som fullt ut uppskattar lillasysters goda förmåga på det här området, försöker inte alls konkurrera med henne utan låter henne tala för dem båda. Ibland är det så att vi föräldrar bara tittar på varandra och förundras över lillasysters verbala och sociala förmågor. Var det verkligen våra gener som gav henne det?

Undrar just vad den något näbbiga tandläkare som storebror träffade för några dagar sedan skulle tyckt om barnens samlade sockerintag denna onsdag. Hon hörde sig för om han bara åt godis på lördagar. Svaret blev att det inte bara var på lördagar, men inte så ofta andra dagar. Då började hon en smått kontraproduktiv utläggning om hur förfärligt det var. Fast inte hade storebror några påvisbara skador på sina tänder trots domedagsprofetiorna.