Yatzy!

Lillasyster är en hejare på att spela Yatzy! Hennes allra första slag resulterade i fyra sexor. När hon därefter slog den femte tärningen så fick hon yatzy. Hon vann hela omgången med hjälp av sina 50 yatzy-poäng. Mot slutet av omgången var hon inte så intresserad längre eftersom hon inte hängde med i poängberäkningarna. Det hade i och för sig ingen större betydelse, för även om hon inte hade slagit tärningarna alls de sista rundorna, så hade hon vunnit ändå. Storebror började få kläm på poängberäkningen efter ett par omgångar. Han började fatta självständiga beslut om var han skulle placera par, vad som skulle strykas, när han skulle satsa på stegar etc. Men inte hjälpte det mot lillasysters yatzy.

Fortfarande väntar vi på att lillasysters blodcellsproduktion ska bli någorlunda normal. Trombocyterna har kommit igång, men de röda blodkropparna behövde fyllas på under lördagen. Det var då vi spelade Yatzy. Neutrofilerna har inte kommit igång heller. Det är fortfarande väldigt låga värden, så lillasyster är just nu mer känslig för infektioner än vanligt, men har klarat sig bra ändå sedan senaste antibiotika-kuren som avslutades för en vecka sedan. Neutrofila blodceller är ju så personliga att man inte gärna kan fylla på med någon annans, så där måste produktionen komma igång igen innan lillasyster kan påbörja den behandling med cytostatika som ingår i underhållsfasen.

Idag, söndag, kom storebror äntligen iväg till bio för att titta på istiden i fjärde upplagan. Hans första kommentar när vi kom in i salongen var "vilken stor skärm!". Efter att just ha förklarat att skärmen inte är en skärm, utan en duk, så hör vi ett annat litet gulligt barn komma in och kläcka ur sig "wow, vilken stor skärm!". Det var i alla fall tre barn som kom med den kommentaren, så det säger väl något om hur ofta eller inte som barn går på bio. Storebrors största behållning var en binge popcorn och att få grepp på hur en bio funkar, att det kom ljus bakifrån som lyste upp en bild på duken. Filmen däremot, gav han ett relativt lågt betyg. Faktiskt var den nog bättre för något äldre barn, som liksom mer vuxit upp med de tidigare istidsfilmerna. Storebror och lillasyster har ju snarare tittat ikapp i efterhand. Dessutom så blir nog läskiga varelser väldigt mycket mer läskiga när de dyker upp på en filmduk istället för på en normalstor skärm.

På väg hem från bion lyckades vi stöta på ett par av lillasysters skolkamrater. Även storebror såg en av sina skolkamrater på lite avstånd, men då var han så kissnödig efter drickan han druckit under bion, att han hade jättebråttom till en toalett. I en av familjerna skulle barnen åka iväg till Vimmerby snart. Det skulle varit jätteroligt att kunna åka dit, för både storebror och lillasyster uppskattar Astrid Lindgrens berättelser mycket. En skiva med musik från filmerna är favoritskiva på väg till och från sjukhuset. Just nu har vi inte tillräcklig aktionsradie för att kunna åka så långt som till Vimmerby, men när blodvärdena blir bättre kan man börja fundera på det. Undrar just om detr finns tillräckligt med rena ute-aktiviteter där för att lillasyster ska kunna ha behållning av det?