Fortfarande hungrig

Idag var det dags för en blixtvisit i Borås för intravenös medicinering. Det tog bara någon halvtimme inklusive provtagning och enkel läkarundersökning. Resan till sjukhuset inklusive i- och urlastning tar närmare en timme var väg, så det blir liksom mer resa än vård sådana dagar. Lillasyster har krympt ytterligare något, så hon börjar närma sig något slags normalvikt. Fortfarande är hon hungrig och förhandlar friskt om i första hand godis, i andra hand glass, i tredje hand mat och kan möjligen tänkas acceptera några kex. Hungern tog abrupt slut på kvällen och den annars så pratglada lillasyster blev tyst, så storebror frågade om vi skulle ge henne pratmedicin. Hon ville inte prata och inte heller ha någon pratmedicin. Inte heller hade hon ont någonstans. Hon ville bara gå och lägga sig. Då kom vi på att vi ju skulle ge henne medicin mot illamående (bieffekt av medicinen hon fick på sjukhuset) på kvällen, så alla kvällsmediciner (Baktrim, Zofran, kortison, Movicol) bullades upp medan en allt mer frustrerad lillasyster bara ville gå och lägga sig.

Storebror tillbringade en stor del av dagen hos en kompis med mycket lek och så småningom även bad. Han vill väldigt gärna ta hem kompisarna till oss också, men det vågar vi inte just nu, eftersom lillasyster är mer känslig nu under den intensiva behandlingsperioden. Vi är väldigt tacksamma för att kompisarnas föräldrar är flexibla och visar så stor förståelse för vår situation. Det är verkligen lite avigt att nästan stänga huset för besök. Även lillasyster vill att storebrors kompisar ska komma till oss. Hon tycker så bra om en av dem, att det för ett tag sedan nästan blev slagsmål mellan henne och storebror om vem som skulle sitta närmast honom när han skulle sätta sig vid köksbordet för att äta.

Själv har lillasyster nätt och jämnt hunnit etablera kompisrelationer i omgivningen. Det bor inga andra barn i rätt ålder riktigt nära och lillasyster hann precis skola in sig på en förskola (endast utevistelse) innan sommarlovet började. Just nu är det lite svårt för henne att underhålla några kompisrelationer alls. Det blir mer av sköterskerelationer och kontakt med släktingar via Skype för tillfället. Vill det sig väl så kan hon nog träffa en av förskolekamraterna IRL i nästa vecka, men då vågar vi nog inte sträcka oss längre än till utevistelse tillsammans.