Febriga dagar

Perioden med intensiv behandling är över nu. Den avslutades med några dagar som inneliggande på sjukhuset. Lillasyster har fått intravenösa injektioner av cytarabin fyra dagar i sträck fredag till söndag. Det var likadant under föregående vecka. Cytarabin kan ge feber utan att det är någon infektion, men förra veckan märkte vi ingenting. Å andra sidan hade lillasyster då fortfarande mycket effekt kvar av den kortisonbehandling som hon då avslutade och kortison kan verka feberhämmande. I fredags fick lillasyster feber. Det var inte så lite heller, så man får nog förutsätta att det var orsakat av en infektion i alla fall, trots att det egentligen inte har funnits någon riktigt stor effekt på lillasysters allmäntillstånd. På grund av febern fick hon stanna på sjukhuset i stället för att åka hem efter varje medicinering. Dessutom har hon fått tillskott av röda blodkroppar ett par gånger. Även nivån av trombocyter (blodceller som behövs för koaguleringsförmågan) har varit så låg att hon har fått tillskott. Under måndagen kunde lillasyster komma hem, men under ännu en veckas tid måste hon få antibiotika intravenöst tre gånger om dygnet. Hemsjukvården kommer och ger det, eftersom vi själva inte kan ge medicin intravenöst.

Det har varit ganska behagliga och lugna dagar på sjukhuset. Lillasyster själv har varit ungefär så aktiv hon brukar vara. Hon har roat sig en hel del med en sångbok som spelar melodier (men inte sjunger texterna), som storebror och jag fann i lördags på grannskapets trevligaste bokmässa. Även om det inte fanns några små grodor i boken, så blev den väldigt populär. Nu hyssjar lillasyster inte alls åt oss längre om vi försöker sjunga. Med den här boken så vill hon gärna att vi fyller i texterna till melodierna hon känner igen. Storebror är väldigt nyfiken också, eftersom han har möjlighet att föröka följa både text och noter. När man försöker sjunga texten ser man ibland bara ett storebrors huvud i stället för bokstäver.

För övrigt har det varit ganska tomt på avdelningen under tiden lillasyster legat inne, men under söndagen och måndagen träffade lillasyster en lite yngre tjej som hade halkat och slagit huvudet i en sten under en skogspromenad. Med allt det regnande som har varit under sommaren så måste det vara jättehalt på sina ställen. Även om det inte har varit några direkta översvämningar i de här trakterna, så har det fyllts på hela tiden så att det aldrig har blivit torrt i markerna ens för någon kortare period. För en gångs skull hade lillasyster tillfälle att umgås med någon på sjukhuset som inte var så van vid miljön där. De lekte med trolldeg, och tjejen som hade trillat var så fascinerad av degen att hon fick lov att ta med sig en del hem.

Storebror roade sig på egen hand utan lillasyster på söndagen. Det var dags att åka rälsbuss och ångtåg på AGJ, men den stora behållningen var nog ändå att köra modelltåg som fanns i museihallen. När vi åkte med ångtåget passade en av föreningens aktiva på att slå ett slag för frivilligarbete i kombination med gratis motion, under t. ex. den banarbetsvecka där ett antal slipers ska bytas. När jag frågade storebror om han ville vara med och byta sliper svarade han att det kunde han göra när han blivit vuxen. Som barn skulle han inte orka arbeta med så tungt arbete. Inte heller arbete som hantlangare lockade; inget ba(r)narbete där inte! Efter tågutflykten försökte vi gå på bio för att se senaste nytt från istiden, men det visade sig bara finnas enstaka ströplatser kvar utspridda i salongen. Det fick bli en annan gång. Efter en liten cykelutflykt i blåsvädret så besteg vi utsiktsberget vid Nolhaga. Storebror fick syn på stadskyrkan (Christnae) och ville dit. Han har särskilt gott öga till den kyrkan, efter att en gång ha fått kyrkkaffe (nåja, kyrksaft) med kanelbulle efter en ganska intressant gudstjänst. När vi kom fram visade det sig att kyrkan var ännu mer populär än bion. En halvtimme före ett musikevenemang fanns det en enda ledig sittplats i hela kyrkan, och den fann storebror! Efter lite övertalning fann han för gott att överlämna stolen till någon annan, eftersom vi ändå inte skulle kunna stanna till konserten. Det skulle blivit för sent på kvällen för honom. När vi gick därifrån fortsatte folk att strömma till kyrkan. Inte ens ståplatser kan ha räckt till för alla om folk fortsatt att komma i den takten.