De senaste dagarna har vi åkt till sjukhuset varje dag för kortvarig intravenös medicinering. Vi börjar kunna vägen mellan Alingsås och Borås nästan lika bra som dagliga pendlare. Efter att ha tagit ut riktningen vid Götaplan så passerar man stan's förmodligen största samlingspunkt, ICA Maxi. Första milen väg är lätt att köra, bred med ganska små stigningar, dock med ganska många småvägar som ansluter. Man passerar Alingsås södra bostadsområden, Hjälmareds folkhögskola, stadens vattenverk, en golfbana och Lygnareds bad och camping. Man passerar också en av storebrors bästa kompisar, så där har vi lämnat honom ett par av dagarna vi har åkt till sjukhuset. Efter korsningen mot Edsås och Ödenäs så blir vägen avsevärt mer kurvig och backig. Från vägen ser man en del kulturellt intressanta detaljer, som åtminstone en milsten. Det finns något som ser ut som en halv milsten också, men ännu har jag inte kollat om det råkar vara just en halvmilsten eller om det kanske är en halv kvartmilsten. Bebyggelsen är gles, men det finns några hus som är ännu är väldigt typiska för sin tid, i något fall till och med rent vackert att tittta på. Fortfarande finns det ett par mindre partier med beteshagar med större lövträd, men det mesta åt det hållet är numera väl igenvuxet. Man får en glimt av ett vackert sjöparti nära Närsbo. Något senare kommer man till Storskogen nära korsningen mot Töllsjö, som namnet till trots är ett av de få ganska öppna partierna längs med vägen. Från Lygnared till Storskogen är det nästan helt omöjligt att köra om andra fordon, men därefter kommer det några raksträckor mellan några långdragna kurvor. En av raksträckorna är riktigt bra för omkörning, medan de andra kryllar av anslutningsvägar, utfarter, branta stigningar eller mindre backkrön som omöjliggör omkörning för folk som följer trafiklagstiftningen och inte är riskbenägna. Att döma av hur folk kör där, så finns det inte helt få som ändå är riskbenägna, i enstaka fall inte så lite heller.
Så småningom kommer man fram till Hedared, som torde vara en av de mest berömda tätorterna i förhållande till sin storlek. För den läsare som händelsevis har glömt sin medeltida historia, så kommer berömmelsen sig av att Sveriges enda kvarvarande stavkyrka finns där. För att vara en stavkyrka (eller som kapell under Sandhult kanske den borde benämnas stavkapell?) är den väldigt sentida. Numera dateras den till början av 1500-talet (dendrokronologisk datering), trots att byggnadstypen normalt ansetts vara avsevärt äldre. Hedared utmärker sig också med en lanthandel med en trevlig innehavare. Han lotsar blindstyren (som skribenten av dessa rader) som har svårt att hitta i hyllorna, med tillrop och gott humör. Eftersom det är långt mindre trängsel än på ICA Maxi i Alingsås, så är det ett utmärkt ställe att handla sådant man behöver för dagen. Det är nästan så att man söker anledning att stanna till vid affären i Hedared så att man får tillfälle att växla ett par ord och bli lite uppiggad på vägen.
Från Hedared mot Sandhult är vägen breddad, rätad och lagd på rejäla vägbankar relativt sent. Här och var går den över så sanka marker att sträckningen måste ha justerats åt det blötare hållet från Linnés tid. Annars skulle hans västgötaresa ha gått ner sig i sumpskogen så att vi aldrig kunnat läsa om den idag. Nära vägen finns det en gammal stenvalvsbro som lägligt nog är placerad vid en rastplats, så det är lätt för den intresserade att studera byggnadsverket närmare.
Från Sandhult går dagens huvudväg över Götsered fjäll, vilket är ett mycket märkligt ställe för en väg att gå. Det är förfärligt backigt, och det är så högt och fritt att man kan få in en fjärdedel av Sveriges Radios lokalradiostationer där; radio Sjuhärad, radio Göteborg, radio Väst (om jag minns rätt), radio Halland, radio Jönköping och radio Skaraborg. Om man inte låser lokalradiokanal så får man besked om trafikhinder från alla möjliga håll. Före bilismen fanns ingen genomgående väg markerad på kartorna där. Förutom stigningarna så hade det säkert att göra med lokalklimatet. Det kan vara fint och lugnt väder i Alingsås och inte så farligt mycket nederbörd i Borås, men ändå snöstorm, hagel och drivis vid Götsered. Man skulle behöva ha en särskild stationering av snöröjningfordon uppe på fjället, så att de kan sanda, salta och ploga uppifrån och ner, snarare än i motlut. Då skulle man också slippa köra dit röjningsfordon de gånger röjning bara behövs där men ingen annan stans. Trots att man kommer högt upp där har man ändå ingen utsikt alls över nejden, så inte har man någon glädje av backarna heller. Bilturisten och vinterbilisten rekommenderas istället att svänga höger i Sandhult och köra mot Sandared eller Sjömarken för att därifrån följa Göteborgsvägen in till Borås. Den vägen är mycket vackrare och har ett mer normalt lokalklimat.
Har man väl lyckats ta sig över Götsered fjäll, kommer man ner till Bredaredsvägen i en typisk västsvensk sprickdal. Där kommer man genom bostadsområdena Hestra och Byttorp ner till Borås. Ska man vidare till sjukhuset kan man numera som väl är fortsätta norr om järnvägen, tangera Knalleland och gena direkt mot Kungsgatan för att därifrån svänga upp mot sjukhuset.
Det är värt att notera att trots att vägen är kurvig och backig, så behöver man bara behöver använda bromspedalen på ett enda ställe längs med med vägen mellan Alingsås och Borås (utom vid rondeller, rödljus och när man väjer för andra trafikanter), nämligen i kurvan ner mot Byttorp när man tar sig ner mot Borås. Åt andra hållet behöver man inte bromsa någonstans alls, när man väl lärt sig kurvorna och backarna och har lite framförhållning.
Nåväl, lillasyster har mått ganska hyggligt de senaste dagarna, trots mycket konstiga mediciner. Hon kissar forfarande lite väl oregelbundet, så nu har vi fått lite medicin som ska kunna hjälpa henne på traven. Hon är så pigg att hon är vaken nästan hela dagarna som vanligt. Forfarande har hon som sport att fråga efter mat hela tiden, samtidigt som vi försöker förhala mat, mellanmål och glass så att magen ska hinna ta igen sig lite mellan varven.
Efter medicineringen idag passade vi på att besöka Borås djurpark. Vi hittade två nya djur där som vi inte sett förut, nämligen en ekorre och en kattunge. Ekorren hade hittat en liten pöl med glass (tror vi) mitt på gångvägen, så där slickade den för fullt fast vi stod bara några få meter ifrån den. När den var färdig klättrade den upp i en tall med en grankotte i munnen. Den satt på en gren ganska långt ner och demonstrerade mycket tydligt för oss hur man skalar en kotte för att komma åt de goda fröna. Katten träffade vi på när vi var på väg ut från parken. Den var kelen av sig, fast det var så mycket folk. Kan just undra om gulligheten gav utdelning i form av mat.
Lillasyster tjatade en lång stund om lejonglass. Hon väntade ganska tålmodigt medan storebror fick titta på skelettdelar och annat i djurparkens zooskola, men när han kom tillbaka sa hon "jag vill ha lejonglass" nästan utan uppehåll till dess vi hittade en. Det blev uppehåll i lejonglasstjatet bara för kommentarer om giraffer, elefanter, strutsar och zebror. När hon väl fått glassen så råkade hon efter en stund halka på lite rullgrus utanför lejonen. Det bar sig inte bättre än att hon trillade framåt. Hon slog sig lite, men lyckades hålla den högt värderade glassen över den smutsiga marken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar