Oj vad lite magont kan ställa till det. Sedan förra inlägget har lillasyster haft ont i magen av och till. Lite magont brukar inte vara så farligt. Med lite aktivering på lämplig lekplats brukar även en trög mage kunna få lite bättre fart, men så småningom fram på söndagskvällen blev det till slut så mycket magont att vi bestämde oss för att åka in till sjukhuset. Går man på mediciner som kan påverka slemhinnorna så är det bäst att ta det säkra före det osäkra. Väl framme på sjukhuset fick lillasyster lämna ifrån sig lite blod till ett antal prover. Magontet hade dämpats under färden till sjukhuset, så när läkaren kände och klämde på magen så var det i alla fall ingen särskild stans det gjorde väldigt ont. Efter en natts observation och att man konstaterat att inget prov visade något annat än att lillasyster är så frisk som hon kan vara under rådande omständigheter, var lillasyster fri att lämna sjukhuset igen. Vi misstänkte att det kunde varit lillasysters aptit som orsakat magontet. hon satte i sig allt möjligt under dagen. Har man starka doser av kortison blir man tydligen jättehungrig.
Vi satte kurs på Marstrand för att delta i ett arrangemang ordnat av Min Stora Dag. Lillasyster kunde lämna sjukhuset så att vi ganska precis hann ta oss dit innan vi skulle möta de andra barnen från sjukhuset som skulle delta. Färden dit avlöpte utan problem, men när vi kom fram började lillasyster klaga på magont igen, framför allt matstrupen och magsäcken som det verkade. Då kom vi på att hon inte hade fått Nexium på morgonen. Det berodde i sin tur på att hon inte hade någon förskrivning som sköterskorna kunde se, så de i så fall hade fått ta fatt på en läkare som kunde ordna med det. Lillasyster har fått Nexium de senaste veckorna i hemmet de flesta morgnarna, eftersom hennes medicinering förefaller påverka magen rätt så mycket. Nåväl, jag hade fått med Nexium hemifrån innan övriga familjen hämtades upp på sjukhuset på förmiddagen, så vi gav henne en dos och började promenera mot färjan. Magontet var borta för stunden i alla fall. Framme vid kön till färjan ville barnen ha glass, så medan vi hälsade på alla andra som mötte upp till arrangemanget så köpte vi var sin glass till lillasyster och storebror. Lillasyster hade ätit ganska måttligt på morgonen, så den här gången var vi inte rädda att hon ätit för mycket.
Väl över på Marstrandsön fick lillasyster ordentligt ont i magen igen, den här gången längre ner i buken. Eftersom vi nu befann oss mer än två timmar från sjukhuset bestämde vi oss för att det var dags att lämna ön. Det är inte värt att ta några risker med en dålig mage. Dessutom består resten av veckan mest av medicinering i varierande former, så det är en fördel att vara i någorlunda form inför det. Så precis när alla andra gick iväg för att titta på segelbåtar och kanske segla en del, så åkte vi tillbaka till fastlandssidan med nästa färja.
Under färden tillbaka till sjukhuset så åt lilllasyster en del av en smörgås. Sedan från Kungälv och vidare lyckades lillasyster slumra en del, men hon var spänd även när hon sov. Väl framme vid sjukhuset klättrade hon ner från sin bilstol och gick mot ingången. Där stod hon och väntade in oss andra.
Inte heller den här gången visade undersökningen något särskilt. När lillasyster fick frågan om hon fortfarande hade ont i magen så visade hon med fingrarna att det bara var pyttelite. Läkarens undersökning med knådning och lätt bonkning på magen resulterade bara i huvudskakningar från lillasysters sida. Inget särskilt ont alltså. Efter lite rådfrågning läkare emellan bestämde man sig för att röntga magen, så efter lite middagsmat, en god portion potatismos med lite korv, var det dags att knata ner till röntgen. Inte heller det gav annat resultat än att allt såg ut som man kan förvänta sig efter de senaste dagarnas intag av rejäla måltider. Det är ingen tvekan alls om att lillasyster verkligen har haft rejält ont i magen, men det kan ju vara gaser som har haft svårt att komma vidare i systemet.
Nåväl, lillasyster var fri att lämna sjukhuset igen. Vi bestämde oss för att det nog ändå var bäst att hon stannade över natten, så att hon kan vara på plats tidigt på förmiddagen utan att behöva åka bil fram och tillbaka mer än nödvändigt. Det är dags för en omgång mediciner som ska ges under i stort sett hela tisdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar