onsdag 29 augusti 2012

Varför har kråkan slang?

Nu har vi hamnat i säsongen för föräldramöten och andra aktiviteter kring skolstart. Har man flera barn på samma skola kan man ju få vissa samordningsfördelar, som att det kanske räcker med ett föräldramöte för att få information om två barns skolmiljö och pedagoger. Med barn på olika skolor får man hoppas på att föräldramötena i alla fall inträffar vid olika tidpunkter. Har man dessutom ett barn med leukemi, som liksom är ett av huvudnumren på ett föräldramöte, så är frånvaro knappast ursäktad.

Lillasyster har verkligen börjat skolan med gott humör och ser fram emot att snart kunna vara inomhus. Efter nästa veckas föräldramöte – då alla hennes kamraters föräldrar har fått veta hur viktigt det är med hygien och att inte vara i skolan om man har infektion – så vågar vi oss på att låta henne vara med inne. En mer förväntansfull förskoleelev är svårt att föreställa sig.

Storebror har också gått till skolan med positiv inställning, men inte hör vi mycket om hur det är där inte. Det är inte mycket av spontana kommentarer och inte går det att dra ur honom nästan nå'nting, så han kanske redan har blivit tonåring några år i förtid? Mamman till en av hans kamrater konstaterade i alla fall att hennes sexåring hade blivit tonåring redan. Det kanske smittar.

Lillasyster är väldigt frågvis, som en hel fyraåring fast hon fortfarande är tre år gammal. En mycket oväntad fråga kom igår, nämligen varför kråkan har en slang. När lillasyster ställt frågan blev jag lika frågande som hon. Vilken kråka? Jo, kråkan i sången pappas lilla kråka (lätt omskrivning av mormors / prästens lilla kråka). Lillasyster pekade på sin slang på kinden och frågade varför den kråkan har en slang. En bild av kråkan i Mamma Mu dyker upp i huvudet, med en sond som går in i näbben. Nåväl, kråkan i sången slinker hit och dit och till slut ner i diket. Slinkandet försiggår ju i förfluten form, så när lillasyster som liten kråka skrattande än slank hit och än slank dit och sen slank ner i diket, så trodde hon att det handlade om kråkans slang. Om hon trodde att det var slangen som åkte ner i diket framgick inte riktigt, men att det var en slang det var frågan om, det var det ingen tvekan om. Det var faktiskt lite svårt att förklara det oregelbundna verbet slinka, när hon bara hade hört imperfektformen. Den lite krystade förklaringen slank in på verbet slinta istället, där det gick att slå mynt av att slant är en precis likadan oregelbundenhet som slank. Lillsyster propsade inte på fler detaljer. Det var nog väl, för mycket till förklaring till varför kråkan inte hade någon slang var det ju ändå inte. Om lillasyster kan ha slang, varför skulle inte kråkan också kunna ha en?

3 kommentarer:

  1. Komplicerad sång; en slang hit, en slang dit och ett dräneringsrör i diket. Vänta bara tills de inser att kråkan inte åkte bil.

    Lillasyster kommer att bli förtjust över alla trivsamma pedagogiska saker i Montessoriskolan. Fast det finns bara en av varje sort...

    När storebror inte tycker att han vill berätta, då får man inte veta något. Påminner osökt om en annan storebror jag kände för ett antal år sedan. Alla andra föräldrar och lärare utgick från att man visste allt som hänt. Nu har han varit bland de äldsta i en grupp för att plötsligt bli yngst i en annan grupp. Låter som en bra beskrivning av en tonåring.

    /farmor

    SvaraRadera
  2. Slinta, slant, femöring - som det hette på den tiden när pengar ännu hade ett värde.
    Tonåring märker man när man har, då är det allt annat än tystlåtet, kommentarer och åsikter om preciis allt, framför allt innehållande nogsam och grundlig information om hur pinsamt allt (och alla) verkligen är.. Jag har nog aldrig varit så pinsam i hela mitt liv som nu när jag blivit med tonåring...

    SvaraRadera
  3. Fast man kan ju undra varför kråkan alls skulle åka, när det är enklare att flyga...

    Livet kanske går ut på att hålla reda på pinsamma föräldrar. Undrar om det finns någon tonåring som tycker att andras föräldrar är mer pinsamma än de egna?

    SvaraRadera