Pigga barn och trötta föräldrar

Nu när veckorna med resor till sjukhuset var och varannan dag är över så lägrar sig ett visst lugn. Man får mer tid över till administration, alltså rapportering av vad som har varit till försäkringskassa, försäkringsbolag och andra intressenter. Idag har det funnits möjlighet att börja fundera på om lillasyster ska visa sig på förskolan någon eller ett par gånger nästa vecka. Det blir tid över till lite utflykter och allmän utevistelse i sommarvädret. Idag blev det faktiskt en hel timme till att sitta ner på altanen utan att det var en måltid eller folk på besök. Nåja, lite hämtning av vatten till barnens lek, hjälp att få deras leksaker att funka, men ändå en timmes paus om man lägger ihop de mellanliggande stunderna. Mot slutet av timmen så fick närmsta grannen besök av en familj med barn i rätt ålder för storebror. Lillasyster försökte hänga med dem i deras lekar, men deras tempo var lite för högt så länge de var i rörelse. När de satt ner och lekte passade det bättre även för henne. Barnen på besök blev nyfikna på lillasysters kala frisyr som kom i dagen när solen stod så lågt att solhatten inte längre behövdes. Storebror förklarade att lillasysters huvud känns som en igelkott. Efter att vi talat om att lillasyster hade tagit mediciner som gjorde att hon tappade håret och att det nu skulle börja växa ut igen, så vågade ett av barnen stryka med handen över hennes huvud också för att känna stubben.
Så småningom blev grannens grillade mat färdig. När de väl satte sig till bords verkade det vara lite väl mycket grillos kvar, så det blev snarast lättrökt grillmat. Samtidigt började det tuta rätt mycket i omgivningen. De första tuten reagerar vi aldrig för, eftersom vi bor inom gott hörhåll från utryckningsväg för både ambulans och polis. Det visade sig, efter lite mer tutande och lite rökspaning, att det var ett hus i lovart en knapp km bort som hade börjat brinna, tyvärr rätt illa.

Eftersom det var lördag idag och bra väder, så var det tid för veckans torgrunda. Nu under sommaren är torgrundan utökad med en vända till allén längs med Norra Ringgatan, där det finns en lång loppmarknad. Den har blivit längre för varje vecka och sträcker sig nu längs med hela allén utan att kännas gles. Vad gäller barnboksutbudet och roliga leksaker känns det ändå som om urvalet börjar mattas av lite grann. Kläder finns det rätt så gott om, inte minst barnkläder för riktigt små. Loppmarknaden fyller en stor social funktion. Det är ett trevligt sätt att träffa folk. Det går knappast att undvika att träffa åtminstone någon av barnens skolkamrater eller deras föräldrar, inte minst viktigt för oss ganska nyinflyttade.

Igår var det utflyktsdag som arrangerades av föräldrar vars barn tidigare har vistats mycket på sjukhuset i Borås. Då åkte vi minitåg på Sandlidsbanan nära SP i Borås. Den här gången kunde även lillasyster och mamma vara med. De missade förra årets tillfälle, eftersom lillasyster var inlagd på sjukhuset med infektion och feber. Storebror har frågat om det tåget konstant sedan förra året. Någon gång har jag tänkt försöka åka dit med honom på en ordinarie trafikdag, men just då tanken har fallit in så har det råkat vara långt till nästa tillfälle. Nu i år var det lillasyster som försökte åka med varje gång tåget gick, medan storebror (som åkte så mycket han kunde förra året) nu tyckte bättre om att rusa omkring på stigarna så han kunde följa liksom från en rörlig åskådarplats hur tåget gick. Det är jätteroligt att medlemmarna i föreningen som håller banan ger oss möjligheten att komma och åka när det inte är så mycket annat folk där. Dessutom är det värdefullt för oss föräldrar att få tillfälle att träffa varandra i annan miljö än på sjukhuset, så att vi får tillfälle att prata om livet, döden och allt däremellan. På hemväg från tåget passade vi på att äntligen stanna vid Hedared stavkyrka för att barnen skulle få tillfälle att se pyttekyrkan. Man kunde gå upp på läktaren. Där kom man väldigt nära de fina 1700-talsmålningarna. Storebror tyckte att lillasyster skulle försöka nå taket. Hon satt i famnen, så hon fick nästan ducka för att inte slå huvudet i taket. Men röra vid taket var inte så lätt utan att röra vid den fina målningen, så det fick vara. Kyrkan är ovanlig på flera sätt. Inte för att jag fört statisktik på predikstolens placering i de kyrkor jag varit inne i, men nog brukar den väl finns till vänster om mittgången när man kommer in i kyrkorummet och har altaret framför sig. I Hedared är predikstolen inklämd på höger sida. Oavsett var den skulle placerats, så skulle den blivit just inklämd, men kan just undra om placeringen på höger sida på något sätt underlättade att alls kunna få plats med alla hedaredsborna i kapellet?

Nu efter att lillasyster någorlunda hämtat sig efter sin intensivare behandlingsperiod börjar det kännas som om vi föräldrar också skulle behöva hämta oss en del. Det är ju först när det lugnar sig lite som vi bättre kan känna efter hur det är fatt. Det känns just som om vi skulle behöva komma ifatt oss själva, eller i varje fall ifatt storebror och lillasyster. Gud ske lov verkar hon ha betydligt mer fullt upp med att vara normal treåring än att bekymra sig om sin leukemi, medicinering eller transfusioner. Det är vi väldigt glada och tacksamma för.