Utvecklingen går framåt. Numera ska även förskolebarn ha utvecklingssamtal. Storebror går i förskola på en Vittra-skola här i Alingsås. Anledningen till att vi valde den är faktiskt så banal som att det var den enda förskola i närheten av hemmet som hade plats med kort varsel när vi flyttade till Alingsås. Det i sin tur berodde på att man just utvidgade antalet platser på skolan. Trots att valet inte var mer genomtänkt än så har det blivit mycket lyckat för oss, för det är en skola som verkligen har ställt upp på alla sätt de har kunnat för att underlätta för oss. När lillasyster åkte in på sjukhus i april så ändrade vi så småningom storebrors vistelse radikalt och oregelbundet, med skolans goda minne. Vi hade helt enkelt inte några förutsättningar att planera storebrors vistelse mer än högst några dagar i förväg, och ibland fick han följa med till sjukhusen med kort eller inget varsel. Så småningom utvidgade vi hans vistelsetid på förskolan från en dag till en annan utan större problem än att jag efter att ha talat med storebrors ansvarspedagog också knatade över till den administrativt ansvariga och talade om det för henne också. Under hela den här tiden har vi bara fått höra att skolan ställer upp på de sätt den kan. Förskolepersonalen har också engagerat sig mycket i lillasysters situation, hört sig för om hennes tillstånd och vad storebror har upplevt. Personal på skolan har även erbjudit hjälp utöver vad skolan själv kan ge.
Nåväl, även ett utvecklingssamtal kan bli invecklat att närvara på om man har ett infektionskänsligt barn. Om båda föräldrar vill närvara och vi vill ta med barnen, så går inte det eftersom lillasyster absolut inte får vistas inomhus i en skola. Storebrors ansvarspedagog kom med förslaget att hon skulle komma hem till oss, innan vi ens hade hunnit reflektera över det problemet. Det var nu ganska enkelt att ordna hembesök, eftersom vi bor rätt nära varandra och skolan. För övrigt så har det visat sig att storebrors ansvarpedagog och vi bodde inte allt för långt från varandra i Göteborg tidigare och att storebror och hennes äldsta barn gick på samma förskola där, så det är inte att undra på att vi tyckte att något var bekant när vi sedan såg varandra på Vittra-skolan.
Utvecklingssamtalet var utvecklande i sig självt. Storebror har hunnit utvecklas väldigt mycket på det halvår som han gått i förskolan här, samtidigt som livet har blivit mer invecklat med lillasysters leukemi. Vad gäller skolan tycker vi nog i alla fall att vi har en väldigt god situation med en trygg och positivt utmanade miljö som tillfredsställer mycket av storebrors vetgirighet och nyfikenhet. Det är gott att veta i all den turbulens som har varit under det gångna halvåret. Dessutom måste vi alldeles särkilt tacka för det starka stöd såväl praktiskt som mentalt vi har haft från skolan under den här tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar