Det finns ingen anledning att ha tråkigt, i synnerhet inte om man som vi bor mitt i händelsernas centrum. Hela veckoslutet har det varit intressanta aktiviteter av olika slag. Det började i fredags kväll med att Lights in Alingsås hade premiär (undrar vad är det för ljushuvud som inte bestämt sig för namnet Ljus i Alingsås). Innan vi flyttade hit har jag alltid trott att det var ett evenemang som varade någon vecka per år, men det visade sig nu att det varar en hel månad. Barnen var med ute och tittade när det blev mörkt nog för att ljusen började bli synliga sisådär halv åtta på kvällen. Cristinae kyrka hade fått en blå fasad med vita prickar och en annan fasad som skiftade i orange och något ljust grönaktigt. Allén längs med Norra Ringgatan hade fått spöklikt pulserande ljus vid några träd. Ett litet vattenfall i parken bakom Magasinet hade fått upplyst vatten underifrån till storebrors stora förtjusning. Men det var inga änder i Lillån, för vattnet var för strömt efter allt regnande. Det finns mycket mer ljus i sta'n med det var vad vi hann med den här gången.
Lördagen bjöd på andra aktiviteter. Infarten från Göteborg till Alingsås centrum passerar genom något som kallas Söderport, ett butiksområde på båda sidor vägen precis innan man åker under järnvägen till centrum. Där hade butikerna tillsammans med föreningen Villaägarna ordnat en familjedag. Ponnyridning attraherade både storebror och lillasyster, i alla fall ända till en ponny kom inom räckhåll. Då var lillasyster inte så attraherad längre. Hon tycker mycket om ponnies och vill gärna sitta på dem, men helst någon gång i framtiden. Storebror däremot grenslade en ponny och hängde med ett par varv runt en butiksbyggnad. Villaägarna bjöd på varsin klubba till barnen efter lite bollkastande. Det var meningen att man skulle kasta boll mot ett tygskynke med en clown på och träffa hål i skynket, men lillasyster hittade genast på andra regler och kastade åt andra hållet så bollarna hamnade i en hängränna nedanför den altan med servering som vi stod på. Även storebror kastade dit det föll honom in, mest mot skynket faktiskt, men det där med att sikta på hålen var inte så viktigt. De flesta andra barn verkade lite mer målinriktade.
Jag kunde inte låta bli att fråga en av representanterna för Villaägarna om vi som innehavare av bostadsrätt i en pytteliten bostadsrättsförening kunde bli medlemmar. Hon svarade att Villaägarna var till för villaägare, men var ändå inte helt avvisande. Största poängen med att vara medlem verkade vara medlemsrabatter i butiker och möjligheter till hjälp i vissa juridiska spörsmål.
Lördagen fortsatte med en tur uppför backen till Alingsåsparken, för det var Alingsåsparkens dag med fiskdamm för barnen och gratisfika. Vi kom fram så sent så lillasyster och storebror behövde inte ens fiska för att få godispåsar. Det var enklare att plocka fram dem istället för att bemanna fiskdammen, som nästan hade hunnit packa ihop. Till lillasysters stora förtjusning innehöll godispåsen en klubba till. Den förra hade hon hunnit tappa på marken, så den kunde hon inte äta. En av anledningarna till att Alingsåsparkens dag arrangerades var att kommunen ställer ut förslag till hur parken skulle kunna rustas och nyttjas i framtiden. Onekligen behöver något göras, för ett par byggnader ser ut att kunna trilla ihop när som helst. Både lillasyster och storebror har samma åsikt om vad parken ska användas till. De fastnade för en lekplats utanför en länga med temporära baracker som ser ut att inrymma en förskola. Ett av de kommunala förslagen var just att göra i ordning delar av parken bättre för lek.
Parken har en ganska nyöppnad italiensk restaurang också som vi tyckte verkade tilltalande. Vi hade inte tid att äta där innan de skulle stänga för dagen, men jag frågade innehavarna om de hade möjligheter att erbjuda sittplats för en infektionskänslig lillasyster. Det är alltid intressant att höra vad man får för svar på sådana frågor. Till min förvåning så visade det sig att de hade en hel övervåning med panoramafönster runt om som de inte hade hunnit ställa i ordning ordentligt, så där skulle vi kunna sitta om vi kom under ordinarie lunchservering. Efter visningen av detta tilltalande utrymme framstod restaurangen som ännu mer tilltalande!
Det tog ytterligare ett par timmar ta sig hem från parken, via två lekplatser och en sällskaplig katt. Lillasyster somnade efter dessa strapatser och även storebror verkade ha rasat av sig en hel del.
På söndagen försvann jag själv till Bokmässan i Göteborg. Där finns det alltid intressanta människor att prata lite grann med. Efter några år så är det i alla fall några i montrarna som man känner igen och återknyter tidigare års flyktiga kontakter med. Vid kaféerna blir det i regel så trångt att om man sitter själv vid ett bord så kommer det alltid någon att tala med efter några minuter. En del böcker blir väldigt billiga mot slutet av söndagen, men en del av dem skulle man nog snarare vilja ha betalt för att ta med hem. Det finns hur mycket prylar som helst för barn på Bokmässan, det ena pyssligare och mer pedagogiskt än det andra. Hur genomtänkta sakerna än är så får jag alltid en känsla av att både lillasyster och storebror kommer på någon ny användning. Några små böcker blev det allt till barnen. De billigaste var faktiskt demoexemplar för e-böcker, för att illustrera hur text och bild ser ut i e-böckerna. Tänk, snart har vi väl en e-Bokmässa, så att man kan sitta hemma och gå mellan virtuella montrar istället. Ska man då besöka kaféer i en miljö liknande Second Life när man blir sugen på kaffe, bulle och spontana möten? Finns för övrigt Second Life kvar, eller är det Third Life härnäst?
Nåväl, en försiktig utportionering av böcker och prylar brukar vara bäst om man vill undvika prylmättnad i leksaksoceanerna. Storebror blev stormförtjust i ett memory-spel med trafikmärken. Faktiskt gick det inte ens att se tydligt att det var ett memoryspel förrän han packade upp det, men trafikmärken är han väldigt fascinerad av just nu ändå, så även om det bara hade varit trafikmärken utan spel hade det varit mer än väl för att sysselsätta honom med att ställa frågor i några veckor om vad det eller det märket betyder. Lillasyster kom inte till ro att njuta av sitt lilla träpussel, eftersom hon behövde byta tejp till både sonden i näsan och till att hålla yttre delen av CVK:n (central venkateter som går in i kroppen vid ena nyckelbenet) fixerad vid bålen. Den ska sitta tejpad på två ställen, för att undvika att dras ur kroppen om den råkar fastna i något. Lillasyster blir väldigt orolig när man pillar på hennes slangar. Det har hon fullt fog för, för det är obehagligt om de rör sig. Numera protesterar hon inte så väldigt mycket när vi byter tejp. Hon är väldigt duktig på att vara stilla, även om hon inte alls tycker om pillandet. Dessutom föredrar hon absolut att mamma tar bort den gamla tejpen och sätter den nya på plats, eftersom hon gör det mycket bättre än de flesta sköterskorna på sjukhusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar