Lördag är torgdag. Det är utmärkt att ha en utomhusaffär i närheten när lillasyster inte bör gå in i inomhusaffärer. För fyra veckor sedan köpte vi en jättegod ost, kallad Hemost, som tog slut i ett litet nafs. På väg från ostbilen ville både lillasyster och storebror hela tiden äta bitar av osten, så vi höll på att aldrig komma fram till lekplatsen vi var på väg till. Ostbilen kommer normalt varannan vecka, men för två veckor sedan var det helgdag, så det var först nu vi kunde förnya ostförrådet. För säkerhets skull köpte vi en hel ost om ett och ett halvt kg den här gången. Den här är röd och fin, som en förberedelse för den annalkande juletiden. Grönsaker brukar behövas också, men den här gången hade jag huvudet under armen, för det visade sig att det blomkålshuvud jag köpte fick sällskap hemma av ett som flyttat hem till oss tidigare i veckan.
Lillasyster visar inga tecken på att känna av influensavaccinet hon fick för ett par dagar sedan. Hon är pigg och rask, springer gärna längs gatorna när hon är ute på sta'n. Hennes favoritsköterska från hemsjukvården var med hemma när lillasyster fick vaccinet, men det var den andra sköterskan som gav sprutan. Favoritsköterskan fick snarare rollen att pigga upp lillasyster efter sprutan, så det lilla sticket har knappast påverkat deras relation negativt.
En vän tittade in under dagen, eller snarare följde oss runt i sta'n och hem efteråt. Både storebror och lillasyster är lite blyga för honom, men uppskattar mycket de gåvor han kommer med. Munspel var huvudnumret den här gången. Lillasyster var mest aktiv och ville prova både sitt eget och storebrors. Hennes är faktiskt lite bökigt att få ordentligt ljud i, men hon lärde sig det på mycket kort tid. Hon lägger så mycket kraft bakom blåsandet att hennes lungvolym kommer att öka ordentligt om hon fortsätter så. Lillasyster var ordentligt bekymrad på kvällen, för hon sa att hon inte hade tackat för gåvorna. Inte heller hade hon sagt hejdå. Men visst hade hon vinkat i fönstret i alla fall påminde jag henne. Ändå var hon bekymrad. Hon är väldigt noga med att säga tack (det har hon varit nästan sedan hon började prata), men det är svårt när man är lite blyg för en människa. Lillasyster själv säger att hon är lite rädd, men inte är det riktigt att jämföra med andra situationer där hon uttrycker rädsla.
På torget idag så tjôtade jag lite med ett äldre par som beundrade lillasysters vagn. Den är en kombinerad sittvagn och cykelkärra och ser lite märklig ut om man inte har sett en sådan tidigare. Lillasyster var väldigt avvaktande. Då ser hon allvarlig och lite avvisande ut, så de kommenterade hennes allvarliga uppsyn. Jo, men hade vi pratat bara några minuter till så hade hon nog deltagit i samtalet med förnumstiga kommentarer. Det kunde de ju allt förstå.
Hej kära vänner i Alingsås,
SvaraRaderaIdag firar vi vår älskade tvååring med tårta, kalas och fina vänner. Det känns extra varmt kring hjärtetrakten och i maggropen när vi sjunger att vi önskar att hon skall leva många lyckliga år.
Elsa mår bra, det är tre veckor sedan Högdos Methotrexate och vi har inte märkt av någon biverkan alls. Dagarna vi tillbringar på sjukhuset under behandling tycker hon är kalaskul, hon leker och busar och är bästis med alla sköterskor. Tänk vilken ynnest att hon verkligen gillar att åka till sjukhuset, precis som er lillasyster gör.
Elsas värden gick ner en aning efter behandlingen, men inte så pass mycket att några åtgärder behövdes eller att hon märkte av det själv. Hb var nere och vände på 98 förra veckan, i går hade hon jobbat sig upp till 115 av egen kraft, Trombisarna var nere kring 125 - men nu var de uppe i hennes vanliga nivå kring 700. Crp under 1 och Neutrofila ganska lågt, men ändå så att hon får fortsätta med sin vanliga dos Purinithol och Methotrexate-tabletter. De vita var 2.2, så vi känner - som för det mesta nu förtiden - en trygghet, ett lugn och en stor tacksamhet. Elsa mår bra och att vi idag har fått fira hennes tvåårsdag och hon har lekt och dansat och njutit av sin egen stora dag - det är en lycka för oss, större än allting annat. Vet att ni, bättre än de allra flesta, förstår de känslor vi känner, och vi är så glada för att också ni njuter av livet tillsammans med en pigg och stark lillasyster.
Saknar dina blogginlägg - hur har ni det?
Kära hälsningar från Orust
Hoppas allt är ok och att ni får en underbar julhelg...kram S
SvaraRadera