Ingen vaccinering

Planering och barnleukemi är två saker som inte passar så bra ihop. Eller snarare, man kan planera så mycket man vill, men sannolikheten att man lyckas genomföra det som man har planerat är mycket mindre än om det inte hade funnits någon leukemi och medicinering att ta hänsyn till.

Idag var vi på sjukhuset i Borås för kontroll och för att lillasyster skulle få influensavaccin. Kontrollen var inget större problem. Den bestod i ett par blodprov med hjälp av lillasysters CVK (central venkateter). Hennes värden var i huvudsak bra, men just de neutrofila nivåerna var för låga för att hon skulle kunna få influensavaccin. Lillasysters veckodos av purinetol reducerades med en halv tablett av samma anledning. Faktiskt hade hon nästan exakt samma blodvärden som för två veckor sedan. Då krävdes ingen reducering av purinetolet, eftersom lillasyster då påbörjade en femdagars kur med kortison. Det höjer värdet för de neutrofila. Lillasysters hb-värde ligger fortsatt över 100, så hon orkar mer numera. Faktiskt orkar hon så mycket att hon tidvis är bra på att trötta ut föräldrar, så det är tur att vi är två. Värdet för trombocyterna ligger faktiskt inom referensintervall för friska personer (kul att något värde gör det!), så det var i varje fall inte det som var orsaken till lillasysters minimala näsblod för några dagar sedan.

Kontrollen innefattade mätning och vägning. Det ser ut som om lillasyster börjar växa lite grann på längden nu. Vikten har stabiliserat sig, faktiskt reducerats en aning sedan den tunga kortisonkuren i intensifieringsfasen för drygt två månader sedan. Då såg lillasyster ut som en glad måne i ansiktet. Nu liknar hon mer en normal glad 2½-åring. Inte undra på att den nuvarande fasen kallas underhållsfas. Nu genomgår lillasyster normalt underhåll, intar föda och leker. Under de tidigare faserna (induktion, konsolidering, intensifikation) fick man en känsla av att medicineringen hade högre prioritet än lillasyster själv, även om allt möjligt stöd fanns att få för att göra livet mer drägligt. Nu under underhållsfasen kan åtminstone lillasyster prioritera sig själv väl så högt som medicineringen. Hon prioriterar storebror väldigt högt också, i varje fall de gånger hon inte är så arg på honom att hon slår honom med sin lilla brödkavel. Om hon får någon liten godsak, idag var det en ostkub med skrattande ko på, så tar hon alltid en till storebror också.

Nåväl, vi får väl se om det kan bli vaccinering i nästa vecka istället. Ännu verkar ju det mesta annat gå rätt väg, i varje fall så pass så att lillasyster kontinuerligt kan ta sina mediciner och förhoppningsvis ta kål på de allra sista cancercellerna.