Provtagning i egen regi

Under senaste tio dagarna har vi haft många besök av hemsjukvården. Lillasyster påbörjade ju en antibiotikakur för en tid sedan, där medicinen skulle ges intravenöst tre gånger om dagen i tio dagar. Av olika skäl har man också velat kontrollera blodvärdena med tätare intervall än tidigare. Även det har hemsjukvården varit behjälpliga med.

När man rotar under tröjan och plockar fram slangarna till CVK:n (central venkateter) tre gånger om da'n sätter det sina spår hos lillasyster. Efter en vecka ungefär frågade hon efter sin virkade katt (släkting till hjärtekatterna), som under en tid har vilat upp sig tillsammans med andra mjukisdjur på ett fönsterbräde. Katten hade tidigare fått en sond i nosen för matning och medicinering. Nu ville lillasyster att den också skulle få en trevägskran på magen (trevägskran brukar kopplas till CVK:n inför medicinering eller provtagning), så att hon kunde ge den medicin också där och ta blodprover. Hon fick ett par sprutor och skred till verket med storebror som assistent. Till en början var det vatten i sprutorna, men efter att storebror tröttnat så fortsatte lillasyster senare även utan vatten. Hon fäster sprutan i trevägskranen, öppnar kranen, börjar skjuta in sprutans kolv en liten bit, stänger kranen igen och tar loss sprutan, tar upp och tittar på den, säger "blubba" (bubbla). Precis som sköterskorna gör när de fått syn på en luftbubbla så skjuter hon in kolven lite för att få ut bubblan innan hon sätter fast sprutan igen och fortsätter skjuta in kolven för att fortsätta injicera.

Att få till blodprover kan vara svårare än att injicera. CVK:n, som går in i kroppen nära ena nyckelbenet, kan ligga lite i kläm både inne i kroppen och utanför. Ibland hjälper det att liksom pumpa med armen för att få igång flödet. Lillasyster är väldigt bra på det. När hon nu har börjat med provtagning i egen regi har också den stackars katten har fått pumpa en hel del med sin lilla arm.

Antibiotikakuren är över för den här gången. Vi vet inte riktigt vad det var för infektion. Man konstaterade bara att det var en tämligen lindrig infektion och medicinerade mot den. Det hjälpte i vart fall så att lillasyster inte har haft någon feber under tiden som medicineringen pågick. Det har också gått att konstatera att tecknen på infektion försvann (CRP-värde i blodet) några dagar innan antibiotikakuren var över. Det har gjort att lillasyster har kunnat vara hemma, allt mer aktiv och med stadigt god aptit.