Förra året var det ju inget vidare väder vid den här tiden på året. Inte heller var det någon vidare tid då att tänka på rekreation för lillasyster, för hon gick igenom en ganska tuff fas på sin behandling. I år däremot har hon det jämförelsevis bekvämt, mest bara en liten skvätt cellgift (tablett löst i vatten) varje kväll och inte allt för stor påverkan för övrigt. I och för sig klagar hon rätt ofta på att hon inte orkar gå när vi är ute. Låga blodvärden till följd av medicinering är ju hennes normaltillstånd. Men trots allt brukar det sluta med att hon springer lite när hon har klagat en stund över att hon inte orkar gå.
Lördagar går det alltid att hitta på roliga saker, även om det inte kommer någon ostbil till torget (den kommer varannan onsdag nu under sommaren). I dag var det dags för en aktivitet för storebror som lillasyster inte kunde följa med på. Han har hoppat på den stora trenden att läsa deckare. I hans fall rör det sig om Hemliga Klubben. Historierna utspelar sig i helt autentiska miljöer här i Alingsås, där t. ex. Violas Café heter Violas även i böckerna. På lördagarna på sommaren anordnas deckarvandringar där man får lösa mysterier tillsammans med Moa och Måns. Vi bor på bekvämt gångavstånd från turistbyrån varifrån vandringarna utgår, så i dag var det dags att deckarvandra. Eftersom storebror är en sjuåring som är van vid att agera i samspel med andra i grupp, så går han gärna utan föräldrar på den här typen av arrangemang. Resten av familjen mötte upp när han kom tillbaka efter en timme och vi var nyfikna på att höra var de hade varit.
"Hemligt!"
"Hmmm, OK, vad var det för mysterium ni skulle lösa då?"
"Hemligt! Det är Hemliga Klubben ju!"
Jo, hemligt var det uppenbart. Det gick inte att få ur honom något om vad de hade gjort. Frampå kvällen började det komma någon liten kommentear om hur man säger "Ja" på Hemliga Klubbens hemliga språk. Annars var allt mycket hemligt, utom att han hade fått en biljett till fika på Ljungblads konditori.
Lördagsnöjena fortsatte med att vi gick till allén på Norra Ringgatan, där det arrangeras loppmarknad varje lördag under sommaren. När det är varmt som idag är det mycket behagligt att gå i allén för att slippa den värsta värmen. Det är ett välbesökt ställe, både folk som vill sälja och folk som vill köpa. Alltid stöter man på någon bekant, i regel åtminstone ett par familjer från barnens skolor. I år har nog priserna justerat sig neråt en del. Förra året (då arrangemanget drogs igång) var det nog lite fler som trodde att man skulle kunna göra pengar på gammalt skräp, men i år så verkar det nästan ha blivit enhetpriser på fem, tio eller tjugo kronor för väldigt många prylar, även om det finns dyrare och finare saker också. Men en del annat är verkligen bara skräp som knappast kan göra någon glad. Folk verkar hur som helst vara glada att bli av med det de säljer.
Lillasyster är en fena på att se söt och bedjande ut när hon hittar någon absolut oundgänglig pryl. Efter en stunds långsam promenad längs med borden kläcker hon ur sig
"Backa!"
Och därefter när lite docktillbehör kommit i blickfånget
"Min docka behöver verkligen en potta. Hon har ingen."
Det gick att pruta på den en hel del räknat i procent, för jag tyckte nog inte den såg mycket ut för världen. Fast det får nog erkännas att det var från ett redan lågt pris till ett ännu lägre. Några bord bort fann hon en pytteliten leksaks-TV med speldosa som spelade och några bilder som rullade förbi om man drog upp en fjäder. Riktigt fiffig nyhet för barn av idag, man behöver inget batteri! En lite stund senare fann lillasyster en hårtork till sin docka. Den drevs med batteri, men gick inte att testa eftersom det inte fanns något fungerande batteri i den (eller också funkade den inte). Därför sade jag nej till att köpa den. Lillasyster blev besviken, för hon ville gärna ha en så fin hårtork. Men bara ett par bord längre bort fick hon syn på en hårtork till, denna gång med fungerande batteri! Ännu en tia bytte ägare och lillasyster blev upptagen en bra stund hemma med att låta dockan sitta på pottan, titta på TV och torka håret, allt på en gång. Att dockan tittar på TV när hon sitter på pottan är inte så långsökt, för lillasyster själv sitter på toaletten och tittar på iPad om det blir långvarigt. Men hittills har vi aldrig torkat hennes hår med hårtork, och absolut inte när hon sitter på toaletten.
Storebror hittade en riktigt intressant kranbil med handmanövrerade rullar med tråd för att hissa kranarmen och den fina kroken som man skulle fästa saker i. Den var lite otymplig att ta med sig, så vi fick ta den i och ur lillasysters vagn att par gånger för att rumstera om andra saker vi lade där. Rätt vad det var så gick kranarmen av med ett litet "knäck". Eftersom den inte på något sätt varit belastad eller tagit i något (den bar bara sin egen och krokens vikt), så kollade vi brottsytorna extra noga. Den hade varit limmad. Följaktligen tog vi vägen förbi bordet där vi köpt den när vi var på väg hem. Vi hade tur. Grabben som sålt den var kvar så vi reklamerade med motivering att den varit limmad. Först nekade han till det, men när vi visade brottsytorna och påpekade att den inte hade varit belastad på något sätt, så kröp det fram att den kanske varit limmad. Grabben var driven, så han frågade om det var något annat av det han sålde vi ville ha. Storebror dök genast på en liten schaktblads-maskin som var fjärrmanövrerad. Fjärrkontrollen sitter fast med sladd! Följakligen gick det senare omkring en hopkurad storebror hemma liksom förbunden med en liten schaktmaskin som larvade omkring på golvet på sina band.
Enkla nöjen för totalt mindre än en hundralapp, följt av lite bad och samtal med vänner och bekanta. Så gick ännu en sommardag från nutid till dåtid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar