Lillasyster rör sig mer och mer, men har ännu inte styrka eller koordination tillräckligt för att gå. Inomhus kryper hon mest. Det går lätt att ta sig ner från sängar, soffor och fåtöljer, men är för svårt att ta sig upp. Benstyrkan räcker inte till för att puffa sig upp den sista biten. Utomhus sitter hon gärna på trehjuling och styr. Trampar gör hon lite grann, men inte riktigt tillräckligt för att driva sig framåt. Det går bättre att paddla sig fram med fötterna mot marken på asfalt, men är roligare att bli knuffad framåt. För ett par veckor se'n kunde vi parkera henne i någon fåtölj, på en stol eller på golvet i närheten av några leksaker. Gick man sedan iväg till ett annat rum några minuter och därefter kom tillbaka så visste man att hon var kvar. Nu vet vi inte längre vart hon tar vägen. En tvååring klarar sig ju normalt en liten stund själv både inne i huset och utanför, så så långt är det bra. Men de flesta tvååringar brukar aldrig sitta fast i en droppställning. Lillasyster har lärt sig att den verkligen alltid måste med om hon ska iväg någonstans och hon får näring från droppställningen genom sonden. Om man rör sig på fel sätt så rycker det i kinden där sonden är fasttejpad. Tidigare var hon ganska stilla när hon satt fast i droppställningen, men nu har hon lärt sig att knuffa droppställningen en bit åt det håll hon vill innan hon flyttar sig själv. Ännu har vi inte behövt införa särskilda trafikregler för droppställningar, men skulle det behövas är det ett kärt besvär, för det blir nog bara aktuellt om hon klarar att gå omkring med den.
Idag gjorde lillasyster flera ganska långväga utflykter in i andra rum. Det är ganska ansträngande att krypa, så det är inte precis någon bekväm syssla. Hon ville absolut tända en nalle. Hon och storebror har var sin lysande nalle. Hennes är röd och storebrors är gul, men i övrigt är de likadana. De är inköpta för några tior på loppmarknader vid två olika tillfällen. Först skulle vi hämta storebrors nalle, men det var hon ju tvungen att ha hjälp med eftersom den satt fast i väggen med en sladd. Den försökte hon tända, men den har inte velat lysa de senaste månaderna, så det gick inte så bra. Sedan skulle hon tända sin egen nalle som stod inne i vårt sovrum. För att tända den var hon tvungen att krypa dit in själv, resa sig upp med stöd mot ett värmeelement och väggen. Först därefter kunde hon sträcka sig upp och tända sin nalle. Sedan kom hon krypande tillbaka, slängde sig fram på golvet sista biten så att hon syntes genom dörren och ropade "Jag funkar pappa, jag funkar!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar