Entusiastiska skoldagar

De flesta barn är nog entusiastiska inför att börja förskolan, men en sådan enorm entusiasm som lillasyster visat inför att bokstavligt talat få komma in i skolan slår det mesta. På kvällen efter första skoldagen inomhus, var hon så entusiastisk och trött att hon somnade nästan med en gång hon la sig i sängen. Ändå hade hon hållit igång väldigt mycket, överenergiskt, även sedan hon kom hem. På skolan hade hon lekt sig igenom en mängd leksaker med viss tonvikt på hörnan med köksleksaker. Hon hälsade kompisar som kom in med sprudlande kommentarer i stil med "Hej mina vänner. Jag är här inne och leker!". Även idag, andra dagen inomhus, har hon varit mycket positiv och energisk.

Det faktum att lillasyster kan vara inomhus på sin skola fick henne att fråga "är jag frisk nu?". Nej, inte är hon frisk ännu. Trist, men nödvändigt, att behöva säga att hon inte är frisk. Vi fick förklara att hon fortfarande inte kan komma in inomhus på storebrors skola, eftersom det finns så många barn där och vi inte kan få reda på om något av alla dessa barn håller på att bli sjukt och kan smitta henne. Inte heller kan hon gå in i affärer ännu. Men hennes egen skola kan hon gå in i!

Storebror har ju börjat förskoleklass nu, med mer systematisk genomgång av bokstäver. Han har känt igen dem i flera år och känt dem vid namn på två språk (storebror och lillasyster är tvåspråkiga). En del bokstäver har haft roligare namn än andra. E och e var så olika så de fick heta "E elefant" och "e ekorre". Bokstaven P hette pingvin (det var svårt att höra skillnad på p och t, så det behövdes något som skiljde dem åt). Han lärde sig höra skillnad på ljuden m och n efter att ha klagat på att det fanns två bokstäver som hette likadant. Han blev överlycklig när han en gång fick ett träpussel med hela alfabetet, hällde ut bokstäverna, sa glatt "alla pusselbitar" och började placera bokstäverna i ramen igen medan han nämnde dem vid namn: "i, o, k, pingvin, f...". Fast han har haft namn på alla bokstäver i mer än halva sitt liv så har han inte visat något större intresse för att läsa hittills. Han har känt igen några ord, men då förmodligen som ordbilder. Att ljuda sig igenom ord har inte varit aktuellt, även om han tidvis varit intresserad av att följa med i texter när man läser. När vi försökt få storebror att ljuda sig igenom ett ord, har han liksom namnat sig igenom det, så ordet "leka" har blivit "elekåa". Faktiskt rätt logiskt, men latinska alfabetet brukar ju inte användas som stavelsebaserat teckensystem. Förklaringar att bokstäver har ljud, inte bara namn, har inte riktigt sjunkit in. Men nu i dagarna, efter att hans förskoleklass gått igenom tre bokstäver under lika många veckor, har han spontant börjat ljuda även hemma. Det ska bli intressant att se om det var det som behövdes för att han ska börja läsa.