Att leta medicin

I måndags var det dags för en dos vincristin. Vi åkte till sjukhuset i Borås för att lillasyster skulle ta blodprover och få vincristinet intravenöst. Proverna såg ganska bra ut. Numera har lillasyster riktigt högt hb-värde, kring 100, så hon är ännu livligare än tidigare. I samband med vincristin-kuren skulle lillasyster också påbörja en femdagars medicinering med kortisontabletter. Vi hade lite kortisontabletter av rätt typ sedan förra omgången för ett par månader sedan, men vi hade glömt kolla hur mycket som fanns kvar. Hur som helst så glömde vi påpeka att lillasyster nog skulle behöva ett recept på mer kortison. När vi väl kom hem så fann vi att kortisonet hemma skulle räcka till lite mer än fyra dagars kur, så det fattades lite grann. Det var just inget problem, för vi ringde under tisdagen och bad att få recept på en burk tabletter till. Den burken tänkte jag hämta ut på apotek på hemväg från Göteborg under kvällen idag, onsdag. Eftersom lillasysters mediciner vanligtvis inte finns på mindre apotek, så försöker vi hålla oss till apoteken på sjukhusen för att öka chansen att finna hennes mediciner. Nåväl, eftersom jag befann mig nära Sahlgrenska så åkte jag dit och hittade snabbt ett apotek  i källaren en trappa ner från huvudingången. Fast nog var det lite konstigt att ingen skylt på fasaden indikerade att där fanns ett apotek (i varje fall inte vad jag såg), men på ett sjukhus så får de väl kunder i vilket fall som helst. Det visade sig att de hade hunnit stänga, trots att klockan inte var allt för mycket. Öppettiderna visade sig vara ungefär som för vilken butik som helst, med stängning klockan sex. De stänger tidigare än apoteket på sjukhuset i Borås, mycket tidigare än apoteket på Östra sjukhuset i Göteborg och apoteket på ICA Maxi hemma i Alingsås. I ett huj kände man sig förflyttad tillbaka till tiden innan apoteksmonopolet avskaffats, trots att det nu är en av de nya aktörerna som har apoteket på Sahlgrenska. Det där med apoteks öppettider och tillgänglighet var ju fram till för ett par år sedan rakt motsatt mot vad som var vanligt i många andra länder, där själva begreppet drugstore etc. används för något som finns tillgängligt lite varstans i stadsmiljöer och har generösa öppettider. Tillgängligheten börjar arta sig på sina håll även här, men ökad tillgänglighet till apotek behöver ju inte betyda att man alltid har tillgång till rätt sortiment. Nåväl, även Östra sjukhuset ligger någorlunda på väg hem, så det var bara att fortsätta dit. Där har de hittills haft allt vi har behövt, men den här gången så hade de inte rätt typ av förpackning inne. Lillasyster är ju en ganska blygsam konsument i jämförelse med de flesta som behöver ta den typen av kortison, så hennes minimala förpackningsstorlek fanns inte inne. Beställa går bra, men det skulle ta upp till ett par dagar för medicinen att komma till apoteket, så det avböjde jag eftersom det skulle bli helt utan marginal för förseningar. I stället hörde jag mig för om det fanns något annat apotek inom samma kedja som hade medicinen inne. Personalen är nästan alltid tjänstvillig att svara på sådana frågor, fast sökningen i datorsystemet är något bökig. Faktiskt är det två apotek inte allt för långt bort som har rätt förpackning inne, så det blir till att åka förbi under torsdagen och hämta upp kortisonet.

Hittills har vi inte haft särskilt stor framförhållning när det gäller mediciner, men det här är andra gången som det inte finns exakt rätt medicin inne på det ställe där vi förväntat oss. Det börjar bli dags att utse något av apoteken här i Alingsås till vår hovleverantör och sedan se till att läkarna skriver recept i såpass tid att vi hinner beställa och hämta ut medicinerna eller få dem hemskickade.