Det är en konstig sommarförkylning som går. Nu har mamma drabbats rejält också, just när pappa nästan blivit frisk. Barnen, däremot, är jättepigga. Lillasyster är livlig och rör sig allt mer för var dag. Hon vill gärna att vi ska putta henne när hon sitter på trehjulingen. Storebror puttar gärna en stund, så den tiden är förbi då vi kunde parkera lillasyster någonstans och veta att hon var kvar där. Med storebrors hjälp hinner hon komma ganska långt på bara ett par minuter.
Det har varit några dagar med mer normalt famlijeliv nu. Förutom ett fåtal mindre kräkningar har hela veckoslutet varit utan allt för stora biverkningar för lillasyster. Vi har faktiskt haft så mycket tid över att vi börjat fundera på hur vi ska få henne med oss på cykelutflykter. Det kräver en cykelkärra, eftersom hon inte ahr normal stadga för att kunna sitta på en barnstol bak på en cykel. Hon är förmodligen också känslig för stötar, så cykelkärran bör nog ha fjädring. Efter att ha kollat utbudet i ortens cykelaffärer, så kunde vi konstatera att cykelkärrorna i och för sig var robusta, men inte gav bra stöd för en svag kropp. En av kärrorna hade faktiskt fjädring, men i övrigt verkar den inte riktigt fylla våra krav. Sökning på nätet visade att det faktiskt finns riktigt bra cykelkärror, men att de kostar avsevärt mer än de som finns i cykelaffärerna här. Upp till 10 000 kan man få betala för en kärra, men då går det också att använda den som sittvagn när man går på sta'n. Vi skulle faktiskt behöva bättre sittvagn än vi har haft hittills, så kanske vi kostar på oss en sådan trots det höga priset. Det finns t. o. m. joggingset att köpa till, så att stackars lillasyster skulle kunnat rulla med oss på joggingtur om någon av oss hade varit intresserad av att jogga.
Det mer normala familjelivet gör att vi nu kanske reagerar mer normalt när lillasyster råkar tappa eller stöta till saker. Under söndagen var hon ganska ivrig, ville göra saker själv, men stötte till saker. Efter ett par tillbud där vi lyckats rädda både det ena och det andra från att fara iväg slog hon till en kopp med varm choklad, så att det rann ckoklad över bordet. Det var andra gången under dagen som hon slagit ut vätska. Den här gången blev jag irriterad och sa till henne i rejält förebrående ton att hon måste se sig för när hon viftar så. När jag gjort det så önskade jag att jag tagit i lite mindre. Jag blev rädd att hon skulle bli ledsen och brista i gråt, som hon haft lätt för att göra på senaste tiden när vi tillrättavisat henne. Men den här gången så såg hon olycklig ut och tittade på när vi räddade undan lite bröd och torkade upp chokladen. Så kom det med svag men ändå distinkt röst "F'låt mig". Det var totalt oväntat för oss. Klart vi förlät henne. Det är första gången vi hört henne använda uttrycket. Vi visste inte ens att hon att hon fångat upp det. På samma sätt som när hon börjat tacka, hälsa och ta adjö, så har hon även denna gång hunnit före att vi skulle försöka lära henne det. Hon har verkligen näsa för hur man uttrycker sig, redan innan hon rimligen kan förstå innebörden i de uttryck hon använder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar