Apor äter mat!

Idag, söndag, kunde lillasyster åka hem igen efter metotrexat-behandlingen. Vi tog vägen om Borås djurpark. Lillasysters ögon blev jättestora en gång för någon vecka sedan när vi talade om för henne att det fanns elefanter, giraffer, zebror, lejon, tigrar, vargar och björnar i sta'n. Hon har försäkrat sig gång på gång om att djuren inte kan komma till henne, utan att hon måste komma till djuren för att kunna se dem. Storebror är inte så väldigt förtjust i att se djur nu. De roligaste djur han hittade var faktiskt dinosaurierna vid entrén, för det gick att klättra på dem. Lillasyster har lite mer diversifierad smak. Hon uppskattade att klappa en elefant. Just den elefant hon klappade var en gungelefant som hon gungade på. Den elefanten befann sig ganska nära fyra riktiga elefanter som hade långa snablar som rörde sig obehagligt nära lillasyster. Gungelefanten hade bara en kort snabel som inte rörde sig alls. Det var mycket bättre.

Lillasysters största behållning av djurparken var ändå att se apora äta. Vi hade tur att komma förbi dem när de fick mellanmål bestående av frukt. Det såg mest ut som äppelbitar. Lillasyster vågade knappt titta på aporna, för de rörde sig så mycket. Hon var inte helt säker på att de inte skulle kunna komma till henne, men när hon såg att de plockade upp frukten och åt den ungefär som hon själv äter frukt, blev hon helt fascinerad och kunde inte låta bli att titta. Det pratade hon mycket om sedan. Girafferna var konstiga, zebrorna och bufflarna var intressanta sådär lite på avstånd, elefanterna var obehagligt nära men aporna tog mat med sina händer och tog maten till munnen för att äta! Inte åt de gräs som fåren eller korna, utan mat! Det slog allt, även att se prickiga, randiga och guldfärgade stora katter röra sig. Men det fanns ett litet bekymmer. Var var apornas bananer? Fick de inga bananer?

Storebrors behållning av djurparken då? Jo, lekplatserna! Inget slår en rejäl lekplats. Inte-nudda-marken-lekplatsen var utmanande och den vanliga lekplatsen med klätterställningar och lång rutchkana verkade vara djurparkens huvudattraktion. Djuren var inte direkt ointressanta, men redan när vi kommit en liten bit in i djurparken och inte hunnit se ens minsta lilla elefantunge började han fråga efter var lekplatsen var. Ponnyridning fångade hans intresse ordentligt, men var ändå bara en mellanlandning på väg till lekplatsen. För ett par år sedan var ett av hans största nöjen lekplatssurfning, en intressant sysselsättning som består i att man åker buss eller spårvagn någonstans, kliver av, letar upp en lekplats där man stannar en stund. Sedan fortsätter man till fots en liten bit och hittar en lekplats till. När man tröttnat på den, letar man upp en ny vagn eller buss och åker till ett nytt ställe för att utforska lekplatserna där. En stor del av nöjet var att se omgivningarna från vagnen eller bussen. Förmodligen hade en rejäl djursafari aldrig kunnat konkurrera med denna lekplatssurfning.