Lillasyster, då 2 år, fick diagnosen barnleukemi ALL i mitten på april 2011. Hon hade under början på behandlingen kraftiga biverkningar av cellgifterna och var då väldigt medtagen. På hösten 2013 avslutade hon 2½ års behandling och behöver inte längre ta några cellgifter. Hennes egna minnen av tiden med cancer bleknar allt mer, men hon glömmer inte. Framför allt glömmer hon inte de som kämpar idag.
tisdag 14 juni 2011
Tävling i uppmärksamhet
Ett barn med leukemi kräver mycket uppmärksamhet. Ett syskon utan leukemi vill ha lika mycket uppmärksamhet. Det blir förstås en ständig konkurrens om uppmärksamheten, så två föräldrar räcker inte riktigt till. Det är ungefär som syskonkonkurrensen när man har en nyfödd, fast lite mer slangar, mediciner, specialnäring, sjukhusbesök och betydligt mer infektionsrisk att hålla reda på. Man får hela tiden finna vägar att avleda de gulliga små barnens tävlan om uppmärksamhet. När vi bär lillasyster uppför trappan för att gå till sängs, så vill naturligtvis storebror bli buren också. Så idag sa vi att då fick han bära lillasyster om vi skulle kunna bära honom. Inte helt logiskt kanske, men vad gör det. Han var faktiskt med på det, men inte lillasyster. Hon skrek "nej, jag trillar" när hon insåg att storebror faktiskt tänkte bära henne, och klamrade sig fast ännu mer i en famn där hon inte kände någon omedelbar risk att trilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar