Oj vad det har blivit glest mellan inläggen nu. Det är inte mindre att skriva om, bara mindre tid till det. Lillasyster har nu varit hemma i snart två veckor. Hon har inte haft någon infektion på hela den långa tiden, inte minsta lilla feber. Långsamt börjar hon repa sig såpass att vi kan få i henne tillräckligt mycket näring. Igår var första dagen som hon nådde upp till riktnivån som definierats som 1000 ml Nutrini per dygn. Allt är inte i form av Nutrini (en näringsdryck), utan åtminstone en tiondel är i form av annan mat eller dryck. Även om hon innan igår fått i sig bara kring 400 ml Nutrini per dygn, så har hon ändå hela tiden blivit piggare, gladare och roligare för varje dag. Fortfarande är det svårt att äta mat annat än smakbitar. Det är ju faktiskt ett par månader se'n hon gjorde det nu. Vid två tillfällen, i torsdags förra veckan och i tisdags, har hon fått tillskott av albumin (äggviteämne) intravenöst. Det gör att hon inte samlar så mycket vätska i kroppen som hon haft tendens att göra annars. Det gör ochså att blodcirkulationen till huden, händer och fötter funkar mycket bättre. Lillasyster ser friskare ut nu.
Den här veckan är det ingen behandling på sjukhus, bara provtagningar för att framför allt kontrollera blodvärden. Idag har provtagningen för första gången skett i hemmet, eftersom hemsjukvården på vår hemort är engagerad för detta. Vi slipper alltså åka till sjukhus bara för det. Det underlättar väldigt mycket för oss.
Idag får personalen på storebrors förskola mer information om vad det innebär att ha leukemi. Lillasyster själv går inte i förskola., men det faktum att hon är så infektionskänslig och inte har haft vattkoppor gör att vi behöver extra hjälp om hon är med när vi hämtar eller lämnar storebror. Lillasyster bör inte gå in i skolbyggnaden, utan vi får slå en signal när vi närmar oss, så att personalen kan komma ut med storebror i stället för att vi går in och hämtar honom. För övrigt påverkas ju hela familjen på alla möjliga sätt när någon i familjen är sjuk och går under behandling lång tid, så nog finns det en del att informera om. Tyvärr har vi själva inte möjlighet att närvara vid informationen, så vi får vara lyhörda för frågor från personalen i efterhand istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar